Chronicles of an illusory reality: Vardagsliv

Jag har fått bra frågor från en vän i Sverige och jag tänkte besvara några här. Den ena är ”Hur är vattentillgången? Är vatten i allmänhet i brist i överflöd? Går det lokala vattnet att dricka? I vilken mån finns det rinnande vatten?”

Vattentillgången i den här byn är väldigt bra just nu. Vi har gått in i regnperioden så nu finns det vatten i överflöd. Byn ligger i skuggan av Mount Rungwe och vattnet som finns i brunnarna kommer från friskvattenskällor som rinner ner från berget. Jag har fått förklarat för mig att i närliggande byar har vattnet inte alls lika bra kvalité. Rinnande vatten finns till viss mån. Här inne i byn varierar det ganska mycket från hushåll till hushåll. I “prästgården” där vi äter, lagar mat och tillbringar mycket av vår tid, finns det en kran med rinnande vatten ute på gården. Där hämtar vi allt vatten som vi använder och det är även där vi diskar, tvättar kläder osv (allt i kallt vatten). Men det är inte alla som har rinnande vatten på gården, man ser ganska många barn och kvinnor som bär vattenhinkar på huvudet. Det var nära att bli vattenbrist för regnperioden var över en månad försenad. De sa att det beror på Växthuseffekten, de senaste åren har regnet kommit allt senare och det ställer till det en hel del, speciellt i de delar av landet där vatten är en brist till att börja med. Men nu har regnet kommit och landet är grönt och frodigt. Nu växer det majs överallt, den är klar runt mars så jag missar att äta den lokala majsen. Vi har gått från säsongen av avokado och passionsfrukt, men nu skördas det mango och ananas i överflöd så vi äter det varje dag.

Vi har ätit avokado varje dag sedan vi kom hit, de säger att vi ska äta det varje dag för det är bra för kroppen, att avokadon tar med sig alla gifter från kroppen. Jag vet inte om det stämmer men det är gott med avokado så jag klagar inte. Bakom prästgården växer det ett väldigt stort avokadoträd och alla avokados är i toppen så vi försöker hitta på sätt och få ner dem, det går nämligen inte att klättra i trädet. Vi har försökt att kasta stenar, pinnar (väldigt lyckat om man är stark och träffsäker, det blir som en boomerang), en sten fastknuten i ett rep (var tänkt att repet skulle fastna i en gren så vi kunde skaka den men det var inte så lyckat), vi har provat att stå på en stege (byggd av pinnar) lutad mot ett annat träd och peta med en lång stör, men den var för kort (det är ett väldigt stort träd) Den bästa metoden hittils har varit kraftigt regnfall, igår regnade det väldigt kraftigt och då föll det ner sju stycken avokados. Tyvärr kan vi inte styra över den skördningsmetoden.

En annan fråga var om kläder, “vilken sorts kläder har folk där, är det massproducerade kläder från Kina eller traditionella kläder.”

Här är det vanligast att man har kläder som är uppsydda till en själv. Det finns skräddare och sömmerskor i var och vartannat gathörn, som sitter med trampsymaskiner. Man köper tyg på marknaden (oftast väldigt fina, traditionella, färgglada bomullstyger med vaxtryck) och sedan går man till en sömmerska som tar ens mått och man förklarar ungefär hur man vill att plagget ska se ut, eller så bestämmer sömmerskan modellen. Någon dag senare är det färdigt och alla sådana kläder är unika. Jag har två sådana ”dräkter,” en är sydd av ett grönt tyg jag har köpt själv och så har jag en sydd av ett tyg jag fick som välkomstpresent, den använder jag dock inte lika mycket, eftersom tyget består av någonting som ser ut som gröna och blå bollar och överdelen har klockärmar vilket gör att det ser ut som en gycklardräkt (för mig). Här tycker de att den är fin dock.

Sedan är det vanligt att kvinnorna har ”kitenge,” det är ett tygstycke som är lagom stort att svepa runt sig, man kan använda det som kjol, klänning eller som mantel om det är för varmt eller kallt. De bär även barn på ryggen i detta tyg. Det är även vanligt att man har dem som förkläde när man arbetar så man inte smutsar ned de andra kläderna, det är nämligen lättare att tvätta kitengin. De är gjorda av samma sorts bomullstyg med vaxtryck. Det finns massproducerade kläder, precis sådana som vi har, men om man ska köpa ett nytt sådant plagg så är det dyrare än att få en ny dräkt uppsydd, därför är det inte så vanligt. Det finns dock flera ställen på marknaden som säljer begagnade västerländska kläder. Jag antar att det är sådana kläder som folk i väst har skänkt och som nu säljs på marknaden här. Det är samma sak med skor, det finns mycket begagnade skor på marknaden. Jag antar att de som har affärerna på marknaden köper in dessa skänkta kläder någonstans ifrån.

Detta var lite om vardagssaker här i byn, mer kommer senare.