Sightseeing runt de södra högländerna

Vi har som sagt bekantat oss med området häromkring. Förra veckan for vi ut i bushen, där människor verkligen bor i lerhyddor, bara några kilometer från den centrala byn. När vi hade farit i oländig terräng, med hetta och torr röd jord som virvlade in i bilen i någon timme stannade vi. Vi vandrade ner längst en sluttning och plötsligt var det en helt annan natur, de var svalt och fuktigt och stenigt, vi hade kommit fram till ett stort vattenfall. Bakom vattenfallet hade det genom årens lopp bildats ett stort hålrum dit vi kunde gå, det var helt magiskt, att sådana platser ens existerar och att jag får uppleva dem känns helt otroligt.

Vi for även till en théfabrik där vi fick ta på oss lustiga vita kläder och följa processen från nyplockade théblad till färdigt svart thé. Jag kände mig som kungen som far runt på olika fabriker och tittar på processen, eller som kunskapskanalen fast man var i programmet. :P Det var väldigt intressant att se hur fort man måste bearbeta bladen för att det ska bli ett bra thé. Från det att de blir plockade ute på fältet till det att de blir ett drickbart svart thé redo att skeppas iväg, tar det mindre än en dag.

Nu vet jag även hur ett thé av hög kvalité ser ut och hur man särskiljer det från ett av lägre kvalité. Eftersom jag tycker om att dricka thé så känns det bra att veta hela processen bakom det thé som jag dricker.

Bushen

Théet lastas in i fabriken från lastbilarna som kommer från plantagen

Gryning vid Matema Beach

Förra helgen (tors-lör) for vi iväg och kopplade av vid Matema Beach. När vi kom ut och såg bilen vi skulle fara med kunde jag knappast hålla mig för skratt, det var en vit terrängbil med texten ”Mission works” på. Jag kände mig som en missionär för femtio år sedan som skulle ut i bushen. Det visade sig att vi verkligen behövde en terrängbil för vägen dit var allt annat än jämn. När vi hade skumpat runt på sandiga vägar i tre timmar och sett både det ena och det andra, bla.. kakaoplantor var vi äntligen framme vid Malawisjön i skuggan av Livingstone mountains. Det var en väldigt vacker plats och vi simmade och badade och kände oss som riktiga turister i några dagar. Ett av de finaste minnena jag har från de dagarna var när det var beckmörkt ute och jag stod på stranden, det ljus som syntes var från vintergatan och den klara stjärnhimlen över mitt huvud, en stjärnhimmel som var mig helt obekant eftersom den tillhör den södra hemisfären. Bredvid mig kunde jag höra vågorna slå mot stranden men jag kunde inte urskilja var vattnet började och stranden slutade. Anledningen till att jag ens kunde veta var vattnet var, förutom ljudet som vågorna skapade, var en lång linje av små ljusprickar långt ute på sjön, skenet från lyktor använda av fiskare ute med sina båtar i natten. Det var magiskt.

Äntligen internet

Nu har jag varit i Tanzania i 13 dagar, fram tills nu har vi bara bekantat oss med kulturen och området. Jag bor hos en familj på sju personer, där ett av barnen pratar bra engelska. De andra försöker kommunicera och det går rätt så bra. Den yngsta i familjen, en pojke på 4 år pratar konstant med mig på swahili, så jag kommer säkert att lära mig. Jag har fått ett eget rum, men en säng och två pallar. I rummet finns det en toalett, tänk en djup kaklad garderob med ett hål i golvet och en vattenkran, om jag vill duscha värmer de vatten i en hink till mig. Det var lite svårt att duscha ur en hink första gången men det går lättare och lättare. Att ha en kaklad toalett på rummet är ändå lyxigt här, det är många som har "utedass" med ett hål i marken.

Jag äter frukost, lunch och middag i ”prästgården” mitt emot kyrkan. De har en kvinna anställd att laga mat till mig och församlingsprästen (som även är min handledare). Vanlig mat är Ugali (stabbig majsgröt), ris, kokt spenat, kyckling, fisk, kokt sötpotatis, stekt potatis och bananer i överflöd. I Tukuyu växer det bananer överallt, det är främst matbananer men även små söta bananer som är väldigt goda. Det växer även thé, sockerrör, mango och majs runtomkring byn. När vår matmor ska tillaga maten går hon ner på den lokala marknaden mitt i byn och köper ingredienserna färska direkt. Eftersom det inte är så vanligt med kylskåp här så köper de allting direkt när de ska tillaga det, ska de till exempel äta kyckling så köper de en levande kyckling, preparerar den och tillagar den. Här kan vi prata lokalproducerad mat! 

Mitt rum, huset är byggt av tegel med rappade väggar.

Min toalett och dusch

Den lokala affären

Det är ganska mycket som är annorlunda från det liv som jag har levt hittills i Sverige, och det kommer att ta ett tag att anpassa sig till denna nya miljö, kultur och livsstil, men det går bättre och bättre.