God Jul och regn

God Jul till er alla! Jag antar att ni myser i stugorna och tittar ut över snötäckta fält. Här finns det ingen snö, men vi har annan nederbörd. Regnperioden är verkligen här nu, det regnar nästan varje natt, och när det regnar så regnar det inte lite. I januari-april så ska det tydligen vara ännu värre, det händer visst att det hällregnar en vecka i streck. Hur mycket jag än älskar att ligga under mitt myggnät i sängen och höra hur regnat forsar ner som ett vattenfall utanför så är jag är glad att vi far härifrån innan den värsta regnperioden kommer.

Finaste geparderna

Förra veckan for vi till en Nationalpark som ligger en bit bort, det tog en dag att köra dit, en dag att fara runt i parken och en dag att fara tillbaka. Allt i en Land Rover utan stötdämpare (den hade säkert det men det märktes inte.) Men det var verkligen värt resan! Vi körde runt ungefär sex timmar i parken och hann se många olika djur och växter, inga lejon dock. Men det som tog priset var när vi for på en liten väg, snarare en stig, i ett ganska lummigt område, och spanade efter lejon under trädet. Plötsligt ropar Erik: - ”Stanna, backa tillbaka, det var leoparder under trädet” Så vi backade tillbaka och det vi såg var inte några leoparder utan geparder! Jag kommer att minnas det ögonblicket för restan av mitt liv! Sedan jag var liten har jag älskat geparder och det har varit min dröm att få se en, och nu fick jag se två! När de märkte att bilen stannade blev de oroliga dock och begav sig av, men jag är så glad och tacksam för det ögonblicket vi hade.

Ett annat häftigt möte var med några elefanter. Vi hade precis passerat en hjord elefanter bestående av honor och ungar när det framför oss på vägen stod två stora hanar och slogs. Självklart stannade vi tvärt och väntade och tittade för att se hur det hela skulle utvecklas. Tillslut verkade den ena av dem vinna och gick tillbaka till hjorden. När han passerade bilen, trumpetade han åt oss, antagligen i triumf för han verkade inte aggressiv. Däremot den hane som hade förlorat det hela var inte på ett bra humör. När vi körde fram så passerade vi honom och vi stannade till bredvid honom för att titta, det var inte uppskattat, han började trumpeta upprört och vifta med snabeln. Vår chaufför satte gasen i botten och körde så snabbt han bara kunde därifrån. Jag kan erkänna att mitt hjärta slog ganska fort just då.

Elefanterna letar vatten i den uttorkade floden

Nu skulle det ha varit regnperiod i Ruaha, precis som här i Tukuyu men tyvärr så har det inte regnat lika mycket som det ska så de stora floderna som rinner genom nationalparken har har till stora delar torkat ut. Djuren lider ganska mycket av denna torka och vi såg elefnter gräva i flodbotten för att hitta vatten. Jag antar att det har med den globala uppvärmningen ingen att göra, och det var väldigt tråkigt att få se.

Allt som allt så var det en underbar upplevelse och jag är glad att vi fick erfara den innan vi far tillbaka till Sverige.

"Precis som alla andra"

 

Skolbok och räkneverktyg för de blinda barnen

Idag for jag och Erik till en skola i grannbyn Katumba, där eleverna har olika handikapp. Det är elever mellan 7 och 12 år, alltså innan de kommer upp i motsvarande ”högstadie/gymnasiet”. Skolan har flera byggnader som har skänkts av Svenska organisationer, till exempel en förening som heter ”Katumbas vänner.” På skolan finns det elever med olika handikapp, som går tillsammans med "vanliga"  elever från området. De har sovsalar där de elever som kommer långväga ifrån bor under terminerna. Eleverna på skolan är mentalt handikappade, fysiskt handikappade, blinda och albino (i detta samhälle klassas det sista som ett handikapp)

När vi kom dit blev vi först visade runt i sovsalar och rum för fysisk träning. Vi träffade läraren för de blinda barnen och han visade oss hur han skriver material till sina elever på skrivmaskiner för blindskrift.

Alla barn på skolan har lektioner tillsammans, de ”vanliga” barnen från området, de blinda, de med albinism och de med fysiska handikapp. De enda som har specialklasser är de med mentala handikapp. Vi fick höra att ”they depend on eachother and help eachother”.

Glada elever på skolan

När vi kom in i samlingssalen sjöng alla de församlade barnen för oss, de var väldigt glada och jag blev alldeles rörd av deras glädje och sång. Skolan har 500 elever varav 130 bor där. De har 28 lärare, en sjukgymnast, en sjuksköterska och en ”hantverkare” som hjälper barnen att laga sina kryckor, skor och annat. De har två kokerskor och två husmödrar som tar hand om barnen som bor på skolan. Mannen som tog med oss till skolan frågade barnen vad de skulle äta till middag imorgon, de svarade ”bönor”, och han sa ”imorgon ska ni få äta kött” och alla barnen jublade. Det var väldigt rörande att se hur glada de blev över att få äta någonting som vi tar för givet. Hur många barn i Sverige skulle jubla över den nyheten. Mot slutet av vår vistelse bad de en flicka att säga någonting och hon höll ett fint tal, bland annat sa hon ”När vi är här på skolan så vet vi att vi har bröder och systrar och vi har inte hemlängtan” och även ”Här känner vi att vi är precis som alla andra.”

Detta besök hade en stor inverkan på mig, jag hoppas verkligen att denna skola kan fortsätta att hjälpa barn i denna situation. Dessa barn har rätt att, precis som alla barn, få gå i skolan, utvecklas och få känna sig ”precis som alla andra."

Sovsalar till de barn som bor på skolan

Läraren visar mig hur de skriver material på blindskrift till de blinda barnen

Vardagsliv

 Jag har fått bra frågor från en vän i Sverige och jag tänkte besvara några här. Den ena är ”Hur är vattentillgången? Är vatten i allmänhet i brist i överflöd? Går det lokala vattnet att dricka? I vilken mån finns det rinnande vatten?”

Vattentillgången i den här byn är väldigt bra just nu. Vi har gått in i regnperioden så nu finns det vatten i överflöd. Byn ligger i skuggan av Mount Rungwe och vattnet som finns i brunnarna kommer från friskvattenskällor som rinner ner från berget. Jag har fått förklarat för mig att i närliggande byar har vattnet inte alls lika bra kvalité. Rinnande vatten finns till viss mån. Här inne i byn varierar det ganska mycket från hushåll till hushåll. I “prästgården” där vi äter, lagar mat och tillbringar mycket av vår tid, finns det en kran med rinnande vatten ute på gården. Där hämtar vi allt vatten som vi använder och det är även där vi diskar, tvättar kläder osv (allt i kallt vatten).  Men det är inte alla som har rinnande vatten på gården, man ser ganska många barn och kvinnor som bär vattenhinkar på huvudet. Det var nära att bli vattenbrist för regnperioden var över en månad försenad. De sa att det beror på Växthuseffekten, de senaste åren har regnet kommit allt senare och det ställer till det en hel del, speciellt i de delar av landet där vatten är en brist till att börja med. Men nu har regnet kommit och landet är grönt och frodigt. Nu växer det majs överallt, den är klar runt mars så jag missar att äta den lokala majsen. Vi har gått från säsongen av avokado och passionsfrukt, men nu skördas det mango och ananas i överflöd så vi äter det varje dag.

 Vi har ätit avokado varje dag sedan vi kom hit, de säger att vi ska äta det varje dag för det är bra för kroppen, att avokadon tar med sig alla gifter från kroppen. Jag vet inte om det stämmer men det är gott med avokado så jag klagar inte. Bakom prästgården växer det ett väldigt stort avokadoträd och alla avokados är i toppen så vi försöker hitta på sätt och få ner dem, det går nämligen inte att klättra i trädet. Vi har försökt att kasta stenar, pinnar (väldigt lyckat om man är stark och träffsäker, det blir som en boomerang), en sten fastknuten i ett rep (var tänkt att repet skulle fastna i en gren så vi kunde skaka den men det var inte så lyckat), vi har provat att stå på en stege (byggd av pinnar) lutad mot ett annat träd och peta med en lång stör, men den var för kort (det är ett väldigt stort träd) Den bästa metoden hittils har varit kraftigt regnfall, igår regnade det väldigt kraftigt och då föll det ner sju stycken avokados. Tyvärr kan vi inte styra över den skördningsmetoden.

En annan fråga var om kläder, “vilken sorts kläder har folk där, är det massproducerade kläder från Kina eller traditionella kläder.”

Här är det vanligast att man har kläder som är uppsydda till en själv. Det finns skräddare och sömmerskor i var och vartannat gathörn, som sitter med trampsymaskiner. Man köper tyg på marknaden (oftast väldigt fina, traditionella, färgglada bomullstyger med vaxtryck) och sedan går man till en sömmerska som tar ens mått och man förklarar ungefär hur man vill att plagget ska se ut, eller så bestämmer sömmerskan modellen.  Någon dag senare är det färdigt och  alla sådana kläder är unika. Jag har två sådana ”dräkter,” en är sydd av ett grönt tyg jag har köpt själv och så har jag en sydd av ett tyg jag fick som välkomstpresent, den använder jag dock inte lika mycket, eftersom tyget består av någonting som ser ut som gröna och blå bollar och överdelen har klockärmar vilket gör att det ser ut som en gycklardräkt (för mig). Här tycker de att den är fin dock.

Sedan är det vanligt att kvinnorna har ”kitenge,” det är ett tygstycke som är lagom stort att svepa runt sig, man kan använda det som kjol, klänning eller som mantel om det är för varmt eller kallt. De bär även barn på ryggen i  detta tyg. Det är även vanligt att man har dem som förkläde när man arbetar så man inte smutsar ned de andra kläderna, det är nämligen lättare att tvätta kitengin. De är gjorda av samma sorts bomullstyg med vaxtryck. Det finns massproducerade kläder, precis sådana som vi har, men om man ska köpa ett nytt sådant plagg så är det dyrare än att få en ny dräkt uppsydd, därför är det inte så vanligt. Det finns dock flera ställen på marknaden som säljer begagnade västerländska kläder. Jag antar att det är sådana kläder som folk i väst har skänkt och som nu säljs på marknaden här. Det är samma sak med skor, det finns mycket begagnade skor på marknaden. Jag antar att de som har affärerna på marknaden köper in dessa skänkta kläder någonstans ifrån.

Detta var lite om vardagssaker här i byn, mer kommer senare.

Atuganile i sin dräkt, med mango i korgen

Jag i min gröna dräkt, med en sjal som är vanlig här

Kvinnor i kyrkan med uppsydda dräkter, en bär sitt barn i en kitenge