God Jul och regn

God Jul till er alla! Jag antar att ni myser i stugorna och tittar ut över snötäckta fält. Här finns det ingen snö, men vi har annan nederbörd. Regnperioden är verkligen här nu, det regnar nästan varje natt, och när det regnar så regnar det inte lite. I januari-april så ska det tydligen vara ännu värre, det händer visst att det hällregnar en vecka i streck. Hur mycket jag än älskar att ligga under mitt myggnät i sängen och höra hur regnat forsar ner som ett vattenfall utanför så är jag är glad att vi far härifrån innan den värsta regnperioden kommer.

Finaste geparderna

Förra veckan for vi till en Nationalpark som ligger en bit bort, det tog en dag att köra dit, en dag att fara runt i parken och en dag att fara tillbaka. Allt i en Land Rover utan stötdämpare (den hade säkert det men det märktes inte.) Men det var verkligen värt resan! Vi körde runt ungefär sex timmar i parken och hann se många olika djur och växter, inga lejon dock. Men det som tog priset var när vi for på en liten väg, snarare en stig, i ett ganska lummigt område, och spanade efter lejon under trädet. Plötsligt ropar Erik: - ”Stanna, backa tillbaka, det var leoparder under trädet” Så vi backade tillbaka och det vi såg var inte några leoparder utan geparder! Jag kommer att minnas det ögonblicket för restan av mitt liv! Sedan jag var liten har jag älskat geparder och det har varit min dröm att få se en, och nu fick jag se två! När de märkte att bilen stannade blev de oroliga dock och begav sig av, men jag är så glad och tacksam för det ögonblicket vi hade.

Ett annat häftigt möte var med några elefanter. Vi hade precis passerat en hjord elefanter bestående av honor och ungar när det framför oss på vägen stod två stora hanar och slogs. Självklart stannade vi tvärt och väntade och tittade för att se hur det hela skulle utvecklas. Tillslut verkade den ena av dem vinna och gick tillbaka till hjorden. När han passerade bilen, trumpetade han åt oss, antagligen i triumf för han verkade inte aggressiv. Däremot den hane som hade förlorat det hela var inte på ett bra humör. När vi körde fram så passerade vi honom och vi stannade till bredvid honom för att titta, det var inte uppskattat, han började trumpeta upprört och vifta med snabeln. Vår chaufför satte gasen i botten och körde så snabbt han bara kunde därifrån. Jag kan erkänna att mitt hjärta slog ganska fort just då.

Elefanterna letar vatten i den uttorkade floden

Nu skulle det ha varit regnperiod i Ruaha, precis som här i Tukuyu men tyvärr så har det inte regnat lika mycket som det ska så de stora floderna som rinner genom nationalparken har har till stora delar torkat ut. Djuren lider ganska mycket av denna torka och vi såg elefnter gräva i flodbotten för att hitta vatten. Jag antar att det har med den globala uppvärmningen ingen att göra, och det var väldigt tråkigt att få se.

Allt som allt så var det en underbar upplevelse och jag är glad att vi fick erfara den innan vi far tillbaka till Sverige.