Vandring i de södra högländerna

En av vandringarna ut i byar

Eftersom jag är en teologistudent så gör jag min praktik tillsammans med prästen i församlingen. Då och då far han ut på ”hembesök” till de som är sjuka eller gamla och därför inte kan komma till kyrkan. Förra veckan var det dags att fara på hembesök till de som tillhör de bönhus eller ”preaching points” som församlingen har. På två dagar for vi till tre olika byar och sex familjer. Till vissa kunde man köra med bilen fram till huset men vissa var vi tvungna att vandra ganska långt på små stigar för att komma fram till. Det som satte mest spår var när vi lämnade bilen vid den ”preaching point” som ligger längst bort från Tukuyu. Efter över en timmes bilresa genom théfält efter théfält, babianer på vägen och 10 meter höga bambuskogar kom vi fram till en plats långt ut i bushen. Det provisoriska bönhuset var byggt av lera och bambu och därifrån skulle vi vandra ännu längre in i bushen för att besöka några äldre. Det var stekande hett, mycket hetare än i Tukuyu, klimatet var torrare och det var en annan växtlighet. Terrängen här kring Tukuyu är väldigt böljande då det är ett bergsområde och vi började vandra ner i en dal. Vi korsande vattendrag och ängar med gräsliknande växter högre än mig själv. Jag kunde inte undgå att tänka på lejon som kanske lurade där ute i bushen, men prästen försäkrade mig om att det inte fanns lejon där eftersom det är slutet på torrperioden nu och då har alla stora djur dragit vidare till mer bördiga områden. Efter ungefär en timmes vandring skymtade vi några hyddor/hus i växtligheten och vi var framme. Människorna som bodde där var bönder och de brukade gå hela sträckan som vi just hade vandrat varje söndag för att komma till bönhuset. Den äldre mannen i familjen var nu för gammal för att orka gå så långt så det var därför vi for dit, för att dela ut nattvard, be med honom och sjunga några psalmer. De flesta familjer vi besökte bjöd oss på mat, traditionell mat och söt varm mjölk. Det var en väldigt stark upplevelse att komma ut till dessa familjer mitt ute i ingenstans och se hur de lever, att få bli inbjuden in i deras lerhyddor och äta av det de har att ge.

Théfält

Naturen under en av vandringarna