Äntligen internet

Nu har jag varit i Tanzania i 13 dagar, fram tills nu har vi bara bekantat oss med kulturen och området. Jag bor hos en familj på sju personer, där ett av barnen pratar bra engelska. De andra försöker kommunicera och det går rätt så bra. Den yngsta i familjen, en pojke på 4 år pratar konstant med mig på swahili, så jag kommer säkert att lära mig. Jag har fått ett eget rum, men en säng och två pallar. I rummet finns det en toalett, tänk en djup kaklad garderob med ett hål i golvet och en vattenkran, om jag vill duscha värmer de vatten i en hink till mig. Det var lite svårt att duscha ur en hink första gången men det går lättare och lättare. Att ha en kaklad toalett på rummet är ändå lyxigt här, det är många som har "utedass" med ett hål i marken.

Jag äter frukost, lunch och middag i ”prästgården” mitt emot kyrkan. De har en kvinna anställd att laga mat till mig och församlingsprästen (som även är min handledare). Vanlig mat är Ugali (stabbig majsgröt), ris, kokt spenat, kyckling, fisk, kokt sötpotatis, stekt potatis och bananer i överflöd. I Tukuyu växer det bananer överallt, det är främst matbananer men även små söta bananer som är väldigt goda. Det växer även thé, sockerrör, mango och majs runtomkring byn. När vår matmor ska tillaga maten går hon ner på den lokala marknaden mitt i byn och köper ingredienserna färska direkt. Eftersom det inte är så vanligt med kylskåp här så köper de allting direkt när de ska tillaga det, ska de till exempel äta kyckling så köper de en levande kyckling, preparerar den och tillagar den. Här kan vi prata lokalproducerad mat! 

Mitt rum, huset är byggt av tegel med rappade väggar.

Min toalett och dusch

Den lokala affären

Det är ganska mycket som är annorlunda från det liv som jag har levt hittills i Sverige, och det kommer att ta ett tag att anpassa sig till denna nya miljö, kultur och livsstil, men det går bättre och bättre.